kreativ = jobbig ?!

Pratade med en kollega på jobbet i helgen, hon frågade vad jag nu skulle göra när jag var färdig med min utbildning, en examen i innovationsteknik och design låter lite flummigt. Jag förklarde att utbildningen ger en bred kunskap om allt från idéskapande till färdig produkt, och allt vad det innebär. Hon frågade vilken del det var jag intresserade mig för mest, innan jag svarade reflekterade jag över hur många gånger jag hamnat i detta läge, och hur många gånger mitt svar inte har gett den frågande någonting. Ca varannan gång jag berättar om att jag vill jobba med den kreativa processen får jag gehör för att den lyssnande ser att detta är något jag verkligen brinner för. Dessa människor är roliga att berätta för, de ställer följdfrågor och får något av en "aha" upplevelse (upplever jag det som) när de inser vad kreativitet kan göra.
Men så finns de den andra hälften, som jag just råkade ut för med min kollega i helgen, inget ont mot henne hon är toppen, men hennes sätt att reagera på det jag sa, är dessvärre alldeles för vanligt. Hon drog paralellen med en människa som bara ifrågasätter och i stort sett anses vara riktigt jobbig. Hon berättade också att när hon var yngre och hade mer energi, ifrågasatte hon allt på sin dåvarande arbetsplats, de tröttnade på henne och omplacerade henne, tillslut tröttnade hon själv med inställningen "det blir ändå ingen skillnad" och går nu runt och accepterar allt! Det kliade i hela kroppen på mig när hon sa detta, jag tog det direkt som ett råd att inte vara så jobbig. Men måste kreativitet och nytänkande vara paralellt med ifrågasättande och jobbig?!